Etty Hillesum och kärleken till blommorna
"Och jag skall ge Dig alla blommor som kommer i min väg
och de är i sanning många. Du måste ha det så bra som möjligt hos mig"

Etty Hillesum skriver vid flera tillfällen om Jasminen.


"Vad den är märkvärdig, den här jasminen, mot bakgrunden av allt det grå och
sjaskiga i omvärlden är den strålande och fin och bräcklig.
Jag begriper inte hur jasminen orkar, men det behöver man inte heller begripa.
I detta tjugonde århundrade kan man ännu tro på under.

Avec Etty Hillesum :
Dans la quête du bonheur, un chemin inattendu 
by Evelyne Frank 
 
Översatt text från boken ovan
Kap. 4 Träd och blommor
Med tillstånd av författaren

 

 

"Vi passerade syrener och små rosor och några tyska vaktposter"

 

"Jag står öga mot öga med din värld, o Gud, och 
jag flyr inte undan verkligheten i sköna drömmar - fast jag tror det finns plats för sköna drömmar vid sidan av den grymmaste verklighet - och jag fortsätter att prisa din skapelse, Gud - trots allt."
 

Jasminen utanför mitt hus har de senaste 
dagarna blivit helt förstörd av regnet och stormen,
dess vita blommor driver omkring i de gyttjiga svarta pölarna på det låga garagetaket.

Men någonstans inom mig blommar jasminen 
ostört vidare, precis lika överflödande och 
ljuvlig som alltid. Och den sprider sin doft runt 
om i mitt hem som är Din boning, min Gud. 

Du ser att jag vårdar Dig. Jag kommer inte bara 
till Dig med tårar och med mina onda aningar,
denna stormiga grå söndagsmorgon kommer
jag till Dig med doftande jasmin. 

 

"Bevare mig väl, det här skrivbordet ser visst ut som världen på första skapelsedagen. 
Förutom exotiska japanska liljor, pelargonian, 
vissna térosor, grankottar som förvandlats
till heliga reliker, en marockansk flicka med en blick
som är på en gång seren och animalisk, så trängs här 
också den helige Augustinus och bibeln och ryska grammatikböcker och lexikon och Rilke och otaliga anteckningsblock, en flaska lemonadsurrogat, lite skrivmaskinspapper och karbonpapper 
och Rilkes samlade, och Jung. 
Och det är bara vad som just nu råkar flyta kring där."

Tisdag morgon, halv 10

I går kväll cyklade jag till honom med stora och vänliga vårkänslor i bröstet. Längtande och drömmande cyklade jag på Lairessestraats asfalt och kände mig plötsligt smekt av en ljum vårvind . Och tänkte genast : Varför inte. Varför skulle man inte kunna uppleva ett stort och ömt kärleksrus med en vår, och med hela mänskligheten, man kan också bli vän med en vinter, och med en stad eller med ett land. Jag minns den vinröda blodboken när jag var i tonåren. Jag hade ett alldeles speciellt förhållande med det trädet. Ibland längtade jag efter det när kvällen kom, och då måste jag ge mig i väg och hälsa på det, en halvtimmes tur på cykel. Och jag gick runt omkring stammen, fängslad och förtrollad, av dess blodröda blick. Ja, varför skulle man inte kunna ha ett kärleksförhållande med en vår? Och vårvindens smekning var så len och så öm att manshänder, till och med hans, verkade grova i jämförelse.

Dagboken sid 97
Tillbaka till Svenska sidan om Etty Hillesum