Begravning Margareta Melin

Min faster Signe dog i sommar, 96 år gammal, som den sista av tio syskon, barn till Anna och KH Giertz. Till min häpnad frågade Signes barn, mina kusiner, om jag ville vara officiant vid hennes begravning. Min tveksamhet inför att åta mig den rollen skingrades, när jag fick höra mer om bakgrunden till deras önskemål. Signe hade lämnat Svenska kyrkan men ville oavsett detta få en gammaldags begravning i Altorps kapell på Djursholms begravningsplats. En lättsam stund skulle det vara med sång av barnbarnsbarn. Som jag förstod det var det självklart att mull skulle falla på kistan, som traditionen bjuder, men orden som tolkar ritens innebörd kunde gärna vara annorlunda än de vanliga.
Jag är tacksamför att jag med detta förtroende fick tillfälle att formulera en alternativ text för ”Överlåtelsen” – och framföra den. Det blev en text som jag i dagsläget tänker att jag gärna vill ha på min egen begravning.

Signes dotter Agneta inledde gudstjänsten med en kort introduktion och förklarade. ”Margareta är teolog, men inte präst. Till vår glädje svarade hon efter viss tvekan ja. Hon är, liksom mamma var, inte helt överens med den Svenska kyrkans ordningar – men har ett alldeles eget förhållande till den inre källan, till Gud.”

Signe Löfström brukade uttrycka sina upplevelser och tankar i fria broderier. För femton år sen gav hon mig ett broderi på 50 x 15 cm. Hon förklarade att detta var hennes meditation efter att hon hört mig tala om de två portarna.
På baksidan har hon skrivit:
Vår slingrande väg mellan portarna; födelse och död.

Överlåtelsen

Den 9 juli lämnade Signe sin kropp.
Nu är stunden inne för oss efterlevande
att med vördnad och tacksamhet
överlåta hennes förgängliga kropp
till jorden, moder jord.

De församlade står upp.
Två gånger får jord falla på kistan.
Vid det tredje momentet ingen jord.

1. Av jord är du skapad.

2. Till jord blir din kropp igen.

3. Av Gud är du född.
Guds barn ska du evigt vara.

☼

Du Gud – vår fader, moder
du som ger oss liv, anda och allt –
från dig kommer vi
genom dig finns vi till
till dig vänder vi åter.
Vi ber om din frid och välsignelse
över Signe.

Din frid och välsignelse också över oss
som nu lever i tiden.

Du är inte långt borta från någon enda av oss.
I dig är det vi lever, rör oss och är till.

I dig vi lever och andas.
Du andas och lever i oss.