Jag är fin

för du har skapat mig.

Jag är dyrbar

för du älskar mig.

Skön är jag

i dina ögon

en ädelsten

i din hand.

Därför kan det kvitta

om någon säger

att jag är värdelös

och dum.

I mitt hjärta

viskar du sanningen:

att jag är värd

mer än guld.

Jag är din ögonsten

din hemliga skatt.

Du är glad

att jag finns till.

Jag vill tacka dig

så länge jag lever

och aldrig glömma

vem jag är.

Du som vill att jag ska finnas

du som vet att jag är jag –

du förstår mitt hjärtas längtan

och är hos mig natt och dag.

Din är jag och all din kärlek

får jag varje andetag.

Jag är gudabarn

ljus av ditt ljus

frid av din frid

evig kärlek.

I djupet av mitt väsen

är jag den jag är

odelad och sann

ett med dig

ett med allt och alla.

Du – som ville mitt liv

och har skapat mig

efter din vilja –

allt i mig känner du

och omsluter med ömhet:

det svaga likaväl som det starka

det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig

utan fruktan och förbehåll.

Som ett lerkärl

lämnar jag mig i dina händer.

Fyll mig med ditt goda

så att jag blir till välsignelse.

Jag prisar din vishet

du som tar till dig

det svaga och skadade

och lägger din skatt

i bräckliga lerkärl.

Nu kryper jag ner

i min sköna säng.

Det är skönt att somna.

Du är här Gud.

Du är nära mig.

Du är så nära mig

som mina lakan.

Du omsluter mig

på alla sidor

och håller mig

i din hand.

Det är skönt att veta.

Nu är allting enkelt

allt på plats.

Du är i mig:

mitt liv, min frid.

Jag är i dig:

omsluten, bevarad.

Orden

behövs inte mer.

Allt mitt är ditt.

Allt ditt är mitt.

Gud som ser och älskar så

se till mig och alla små
Vart jag mig i världen vänder

är mitt liv i dina händer

Du min trygghet alla dar

du är evigt hos mig kvar.

”Gud som haver” – texten här är min
uppdatering av den gamla barnabönen.

Här är jag – som den jag är

och känns vid min verklighet

utan att förstora eller förminska

utan att försköna eller förfula.

Inför dig, min Gud

döljer jag ingenting

låter ditt läkande ljus falla in

över skam och skuggor.

Din nåd och ömhet är oändlig.

Du låter ditt ansikte lysa över oss

med läkedom, upprättelse och liv.

Fri att vara jag

Du har skapat mig som jag är

för att jag ska vara jag

utan att skämmas.

Min kropp är min.

Mina tankar är mina.

Min vilja är viktig.

Ingen har rätt att tvinga mig

till något jag inte vill

nå’t som känns otäckt och fel.

När jag blir tvingad

till det jag inte vill

då är det inte jag som gör det.

Då hör jag ett NEJ
i mitt hjärta - och vet:
Det här är inte jag!

Du som känner mig helt

och älskar mig så

hjälp mig att leva som jag vill:

Fri som en fågel

stolt och trygg som träden.

Med din kärlek i mitt hjärta.

I det outhärdliga

I det outhärdliga

det obegripliga

var mig nära.

Som en skadad fågel

lyft mig till dig

göm mig hos dig.

Innanför tidens kaos

slår mitt hjärta

intill ditt.

Min enda uppgift nu:

att uthärda, överleva.

Att invänta gryningen.

Vi är heliga

som du är helig,

Gud vår Gud.

När vi är vad vi är
får världen ljus.