De kan försvagas av dålig hållning eller dåliga rörelsemönster.
Om de är svaga tar ofta de ytligare liggande, större och starkare musklerna över allt arbete. Då får de djupa musklerna ingen effektiv träning heller, även om  du styrketränar på traditionellt sätt.
Man kan vara stark i de stora ytliga musklerna och ändå svag i de djupa, stabiliserande musklerna.

Risken att få ont i nacken är större om man är svag i de stabiliserande musklerna. Rörelserna utförs då ofta med en sämre kvalitet. Känsliga delar av nacken kan utsättas för olämpliga belastningar när koordinationen och därmed stabiliseringen är dålig.

Det kan ju ställa till problem i vissa fall ; om vi går omkring och biter ihop käkarna kan vi få spänningar i nacken.

Men när vi tränar lejonträning utnyttjar vi dessa reflexer på ett positivt sätt istället. Genom att bita i gummibandet hjälper käkmusklerna till att aktivera nackmusklerna.

Lejonträningen har därför en unik förmåga att aktivera de flesta nackmusklerna, jämfört med andra nackövningar.

Elna Jonsson har i ett testlab gjort mätningar av muskelaktivering vid både lejonträning och andra vanliga nackövningar, och hon har då visat att lejonträningen aktiverar de flesta muskler mycket bättre än andra övningar.

Om man tränar med stora belastningar är det också risk att de stora musklerna tar över allt arbete. Då kan de svaga musklerna kopplas bort helt istället för att bli tränade.

Det är den sannolika anledningen till att träning med stora belastningar inte leder till någon stabilisering av nacken.

Därför är det viktigt att lejonträningen särskilt i början utförs med ytterst lite motstånd. Du skall ha minimal spänning i gummibandet för att du säkert skall få med dig de svaga musklerna i rörelsen.

Det är också viktigt att rörelsen utförs med rätt teknik för att du verkligen skall få full effekt av träningen.

Träningsgummibandet

För att kunna träna Lejonträning behöver du skaffa ett träningsgummiband. Det mest kända kallas Theraband. Det säljs ofta på sjukgymnastikmottagningar, men du kan också söka på internet, gym, sportaffärer, sjukvårdsaffärer mm.
Du behöver en bit som är c:a 1,2m lång, men ofta säljs den i 1,5-meterslängder. Priset kan vara kring en hundralapp för en sådan bit.

Det finns naturligtvis andra märken och andra sorters gummiband, men då kan jag inte redogöra för vilken färg du skall välja för att få rätt motstånd.

Therabandet är gjort av latex och bryts ner av solljus. det håller längst om du förvarar det mörkt.

GÖR SÅ HÄR:

1. Börja med att ställa dig på knä.

2. Ta tag i ändarna av ditt gummiband och bit på mitten av gummibandet. Bit ganska långt bak i munnen, mot kindtänderna, så att du får ett bra tag och inte gnager sönder gummibandet med de vassare framtänderna.
Bit inte för hårt, så att du gnager i gummibandet, men tillräckligt hårt för att kunna hålla kvar det i munnen.

3. Ställ dig på "alla 4", händer och knän, med gummibandet bara lätt spänt, bara några hekton spänning. Håll ryggen rak.

4. Dra tillbaka huvudet lite så att även halsryggen blir rak. Känn efter så att det i det läget bara är mycket svag spänning i gummibandet.

5. Vrid huvudet lite grann åt ena sidan, men bara hälften så långt som du egentligen skulle kunna. Med tiden ökar du vridningsgraden.

6. Håll kvar ett par sekunder i det vridna läget innan du återgår till mittläget och stannar till där en sekund innan du vrider åt andra hållet.

Börja med mycket lätt spänning i gummibandet. Om du har lätta nackbesvär brukar det gula Therabandet vara lagom hårt.
Om du har svår nacksmärta kanske du bör börja med det lättaste Therabandet, som är hudfärgat.
Om du inte har några nämnvärda nackbesvär, utan vill träna i förebyggande syfte, kan det röda Therabandet fungera.

Börja med mycket få repetitioner och öka inte för snabbt.

Vrid aldrig så långt att det blir obehagligt. Det går inte fortare att bli bra om det gör ont.

Träna 1-3 tillfällen per dag.
Räkna med att träna 3 tillfällen om dagen i minst 12 veckor för att få full effekt.

Det känns som om man knappt tar i någonting om man gör rätt i början. Det är svårt att tro att det lilla kan ha någon effekt. Men kom ihåg att det måste vara så lätt för att de svaga musklerna skall kunna "hänga med". Om du börjar lätt har de chans att hänga med i styrkeökningen hela träningsperioden.

Det är inte ovanligt att man får träningsvärk i nacken eller käkarna, trots att det är en lätt övning.

Har du sökt efter lejonträning på internet och hittat en websajt med en liten fin instruktionsfilm på en sida som kallas piggelino.se?

Då är det bra att veta att det INTE är Lejonträning. Det är nackträning med gummiband som man biter i, men där slutar likheterna.
I Elna Jonssons lejonträning är vridningen en mycket viktig faktor, och utgångsställningen skall vara som jag beskriver här.
Andra rörelser kan också tänkas vara bra naturligtvis, men andra rörelser är inte "Lejonträning".
Det är den rörelse som beskrivs på denna sida som hon har utvärderat under lång tid med patienter och även i ett testlab.

Lejonträning brukar fungera även för de som har det. Det gäller bara att börja på tillräckligt låg nivå. Nackskadade bör vara särskilt noga med att det inte skall kännas obehagligt, särskilt i början av träningen. De kan även få inrikta sig på att tar dubbelt så lång tid att märka en förändring till det bättre.

Efter år av funderingar på någon bra träningsmetod för patienter med besvär från nacke/skuldror, kom idén under avkoppling med en film om lejon, året var 1990. När lejonet tog antilopen med hjälp av det kraftiga bettet, och med kraften i nackmuskulaturen kunde släpa på antilopen, insågs vikten av att koppla in bettet i nackträningen. När så nästa nackpatient kom, utrustades patienten med berättelsen om lejonet, ett blått theraband, och order att träna rotation och extension i små doser. Tre veckor senare kom patienten tillbaka och berättade glatt att den värsta huvudvärken var borta. Patienten visade hur träningen utförts i fyrfota ställning. Detta var begynnelsen till vad som nu kallas LEJONTRÄNING. Sedan dess har många tränat Lejonträning, och det är få som inte får någon form av förbättring.